Varför dömer jag fotboll?
För att det är så FRUKTANSVÄRT roligt. Att man se’n får motion, frisk luft, kompisar och lite betalt är ren bonus.

Dömer just nu i serie?
Div V som HD och div III som AD.

Favoritmatch som jag haft?
Det var inte lätt att svara på… Alla matcher som betyder extra mycket för lagen gör ju att man som domare också koncentrerar sig och laddar extra. En och annan kvalmatch eller ren seriefinal i sista omgången har det blivit genom åren, där supportrarna har kommit i bussar och haft med sig flaggor, trummor och tutor och verkligen skapat stämning på läktaren. Så’na matcher är roliga. En kvalmatch till div IV för många år sedan minns jag särskilt mellan Mullsjö och Norra Vånga. Men även så sent som i höstas hade jag en riktigt rolig och dramatisk seriefinal mellan Ekhagen och Egnahem, som trots en dålig plan och en ond fot var väldigt rolig att döma.

Roligaste domarminne?
Kan jag inte få formulera om frågan till ”Roligaste fotbollsminne?” istället? I så fall har jag två svar att välja mellan… och på andra plats kommer resan till Rom för många år sedan, då jag och en kompis på vinst och förlust letade reda på Romas träningsanläggning och trots stängda dörrar och massiv bevakning lyckades tjata oss in för att se Roma träna. Efter en halvtimmas övertalningsförsök släppte vakterna äntligen in oss när vi klämde fram att vi kom från Sverige. Svenskarna var stora i Italien då (och en och annan är det ju fortfarande). Vi två satt alldeles för oss själva på VIP-läktaren, dit vakterna fört oss, och direkt när träningen var slut stegade Nils Liedholm, som var tränare då, rakt fram till oss och frågade vilka vi var. Se’n hade vi en lång pratstund med honom, och han visade sig vara en mycket trevlig och sympatisk person.

Träningsanläggningen ligger ett par mil utanför Rom och på vägen dit hade vi åkt lokalbuss plus att vi fick gå de sista 2-3 kilometrarna till fots på en smal grusväg. Men när vi skulle därifrån var det inte tal om att behöva vänta på bussen. Då körde de fram en stor svart Mercedes som de skjutsade oss tillbaka till Rom i. Allt bara för att vi, i likhet med Nisse Liedholm, var svenskar.

Men etta på listan blir ändå den 10 maj 1995. Jag befann mig i Paris då, och hade ingen aning om att finalen i Cupvinnarcupen skulle avgöras på Parc des Princes just den kvällen mellan Arsenal och Real Zaragoza. När jag fick veta det försökte jag förstås få tag på biljett, men det var helt omöjligt. Allt var slutsålt, och ingen svarthandel förekom heller utanför stadion. Jag kom på att jag hade ett 2-3 år för gammalt presskort för Hjo Tidning liggande i plånboken (jag bodde i Hjo på den tiden och frilansade på denna Sveriges näst minsta nyhetstidning), så jag tog en rövare och letade reda på pressinsläppet. 3-4 personer granskade mitt presskort i 10 minuter innan de bestämde sig för att släppa in mig. Så där satt jag i min träningsoverall sida vid sida med vitskjortade och kritstrecksrandiga journalister från jordens alla hörn. Han närmast intill mig skrev för The Times minns jag.

Inte minst i halvtid, och innan förlängningen för det blev en sådan, njöt jag i fulla drag, där jag bara kunde gå omkring och plocka till mig av all mat och tårtor och kakor från de mest dignande bord jag har sett i hela mitt liv. Bordet med drycker gick inte heller av för hackor. Den matchen (och halvtidspausen) glömmer jag aldrig!
 
En regel som jag skulle vilja ändra på?
Alla dessa situationer som bara förekommer på regelprov, typ åskådare eller hundar som springer in på planen och rör bollen, skadade spelare som gör felaktiga inträden, avbytare som står just utanför plan och sätter in en fot och lägger krokben på en motståndare 2 dm in på plan, spelare som börjar slåss utanför planen eller springer upp på läktaren och sparkar åskådarna i baken… m a o alla sådana situationer som ändå aldrig förekommer i verkligheten utan bara på regelproven, sätt igång allt så’nt spel med nedsläpp så skulle massor av domare klara regelproven på första försöket istället för på andra eller tredje…

Som det är nu är det ju snudd på omöjligt att lära in vilka situationer som skall återupptas med nedsläpp och vilka som ska återupptas med indirekt frispark. (Och skulle nå’n av situationerna faktiskt inträffa så finns det ändå ingen som vet om domaren sätter igång spelet på ett korrekt sätt eller inte. Inte ens han själv…)

Arbetar med?
Den här terminen jobbar jag halvtid som ekonomilärare på Erik Dahlbergsgymnasiet, och på den andra halvtiden pluggar jag Programhantering och Internationell ekonomi.

Vad skulle jag ta med på en öde ö?
Gitarren förstås, utan en så’n kan väl ingen överleva särskilt länge? Och en eka så jag kunde ro hem igen när det blev för långtråkigt.

Vad gör jag om 5 år?
Som tur är har jag ingen aning om det. Visst skulle livet vara väldigt tråkigt om man hela tiden visste vad som skulle hända imorgon?

Övriga intressen?
Förutom musik även statistik. Varenda match jag har dömt finns nedskriven. Under rubriken ”Värdelöst vetande” kan jag berätta att jag i skrivande stund har gått som AD i 398 matcher och att jag varit HD i 1 410,5 matcher.  (Det där med en halv match är faktiskt sant. Vi kom två domare till en dammatch i Gullspång en gång i tiden, och vi löste problemet genom att döma varsin halvlek.) Jag har dömt (som HD) 406 olika föreningar från 7 olika länder.